:)!

Publicerad 20.09.2010 kl. 15:44
Det går bra just nu. Äntligen har jag liksom dendär känslan att jag har faktiskt lov att äta. Jag har lust att skrika åt alla "hähää jag får äta hur mycket godis som helst och det är bara bra". Men nu när jag kan äta massor kan jag ännu inte göra det bland människor. Det känns tryggare att vara ensam då, eller högst med familjen.

Jag vet inte varför jag har en sånhän bra känsla just nu. Jag äter kanske för att gå upp i vikt så att jag kan komma loss från dendär förbannade matlistan, jag hatar den och hatet bara växer och växer! Eller beror det på att jag igår igen insåg hur ful jag ser ut med mina äckliga spinkiga armar, den minsta storlekens klänning hålls inte ens på mej...

Men vill bara att allt dethär skitet skall vara över, men jag har nog också insett det att anorexin kommer alltid vara en del av mej, men bara liksom där nånstans i gömman i huvudet, inte så tydligt framme. Jag måste bara leva med det - men det är faktiskt helt roligt att ge stryk åt den ibland, för varje gång det känns dåligt och fel att äta och jag ändå äter och får mega ångest vet jag att det gör anorexin svagare. Varje ångest betyder att anorexin skriker nej. Och det är rätt åt dej, du gjorde mitt liv till ett enda helvete så nu får du själv lida!
Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Hej! Jag hade samma sak i slutet av högstadiet och några år efter det. Jag fick aldrig någon hjälp men lyckades på något underligt sätt bli friskare, kanske det berodde på att jag aldrig kom till det stadiet att jag blev enormt smal eller liknande. Men det tar tid att bli frisk så kämpa på! ja tycker de är otroligt modigt av dig att våga skriva om detta i en blogg!
karin22.09.10 kl. 17:14

En tjej på 15 år som kämpar mot anorexi.

Senaste kommentarer

14.12, 21:42Trött tröttare tröttast av anonym
10.01, 15:40Trött tröttare tröttast av Malin Rosén
28.10, 21:02Trött tröttare tröttast av http://sigridsundqvists.blogg.se/